Fasadritning

• Byggnadens kontur med taklutningen.
• Fönster och dörrar där de sitter.
• Material och kulör, oftast som text.
• Höjderna, alltså nockhöjd och takfotshöjd, måttsatta.
• Marklinjen längs huset, befintlig och blivande om du ändrar marknivån.

Bladen namnges efter väderstreck: fasad mot norr, mot söder och så vidare. Ett bostadshus ritas normalt i 1:100, en mindre byggnad i 1:50 så att den inte blir en frimärksstor låda på bladet.

Detaljplanen reglerar nästan alltid hur högt du får bygga. Vilken höjd som regleras och varifrån den räknas står i planen och avgörs av kommunen. Men utan fasadritning kan handläggaren över huvud taget inte avgöra om du håller dig inom den.

Det är också därför marklinjen måste vara med. En byggnad som ser låg ut på papperet kan vara för hög i verkligheten om marken lutar.

Sockeln är husets fot, alltså den synliga delen av grundmuren mellan marken och fasaden. Sockelhöjden är nivån på sockelns överkant, alltså ungefär där golvet börjar, och den anges som +24,50: höjd över nollplanet, i praktiken höjd över havet i höjdsystemet RH 2000. Det är alltså inte höjden över din gräsmatta.

FSH betyder färdig sockelhöjd och används om det som ska byggas. SH används om en befintlig sockel som går att mäta. Markhöjder finns utsatta på kommunens nybyggnadskarta. Gissa dem inte.

Ange taktyp och höjder på byggnaden i situationsplanen, takfotshöjd och nockhöjd för sadeltak eller byggnadshöjd för platt tak, och välj fasadbeklädnad, kulör och takbeläggning. Sedan skapas fyra blad, ett per väderstreck.

• Fönster, dörrar och portar klickar du ut på fasaden. De hamnar på rätt höjd över marken direkt, en dörr på marken och ett fönster på bröstningshöjd, och måtten skriver du om efteråt.
• Materialet syns. Väljer du stående träpanel ritas stående panel, takpannor ritas som takpannor, och samma ord hamnar i materialrutan som kommunen läser.
• Höjderna måttsätts, nockhöjd och takfotshöjd, och taklutningen räknas ut åt dig. Har byggnaden en sockelhöjd skrivs nivåerna dessutom ut över nollplanet.
• Marklinjen går att dra i punkt för punkt när tomten lutar, och kan streckas för att visa befintlig marknivå bredvid den blivande.

Bladen måttsätts i millimeter, som bygghandlingar brukar. Skalan väljs åt dig: 1:50 om byggnaden ryms så på ett liggande A4, annars 1:100. Vill du ha en annan ändrar du den under Ritningshuvud. Därefter är bladen vanliga ritningar du ändrar fritt.

Marklinjen ritas vågrät. Lutar tomten markerar du linjen och drar ner änden på den låga sidan. Bryter marken någonstans dubbelklickar du på linjen där, så får du ett hörn till att dra i. Väggen följer med ner till marken av sig själv, med slät grund under panelen, och inget ritas under marken. Nivån vid varje punkt och lutningen i grader går att skriva in i panelen, och sockeln kan följa marken så att den är lika hög längs hela huset.

Är byggnaden 4 meter bred på situationsplanen ska den vara 4 meter bred på fasadritningen mot norr. Det låter självklart, men det är precis där fel smyger sig in när man ritar de fem bladen var för sig.

Därför hämtas fasadernas mått ur planen i stället för att skrivas in en gång till, och bladen namnges efter väderstreck med byggnadens vridning och kartans norrpil inräknade.